Twitter vs Trump. Det Àr rubriken pÄ ett av uppslagen i DN:s helgbilaga Lördag den hÀr veckan. Det Àr en text som beskriver hur företaget, och framför allt Twitters grundare Jack Dorsey, förhÄller sig till Trumps twittrande.
Det Àr onekligen en intressant utveckling att följa, och som det skrivs spaltkilometer om i de nyhetskÀllor jag följer.
Men texten i DN missar en av de detaljer som jag tycker Àr mest intressant i det hela: En tweet frÄn @jack tidigare i veckan. Den var vÀldigt kortfattad, och handlade till synes inte över huvud taget om Trump:
Download @signalapp: https://t.co/I5SuycAqM3 https://t.co/TnWGiiwBLw
— jack (@jack) June 3, 2020
Uppdatering
Blev pĂ„mind av en kollega frĂ„n tiden pĂ„ Ny Teknik: 2011 köpte Twitter företaget Whisper Systems, som dĂ„ utvecklade föregĂ„ngaren till Signal. 2012 lĂ€mnade Whisper Systems grundare Twitter och startade Open Whisper Systems. HĂ€r finns alltsĂ„ en möjligen enklare förklaring till Jacks tweet â och dĂ€rmed en lite mindre lĂ€skig förklaring Ă€n de jag landar i pĂ„ slutet. Men helheten i den hĂ€r texten pĂ„verkas in nĂ€mnvĂ€rt.
En relevant utvikning: Signal Ă€r ett namn som inte Ă€r lika vĂ€lkĂ€nt som Twitter. Signal Ă€r en chattapp, inte olik Facebook Messenger eller WhatsApp eller nĂ„gon annan vi anvĂ€nder dagligdags. Men med en stor skillnad. Signal utvecklas för att skydda anvĂ€ndarnas personliga integritet, med det som kallas end-2-end-kryptering som fundament. Allt som jag skriver i min telefon stoppas ned i ett virtuellt kuvert som bara â /bara/ â kan öppnas av mottagarens telefon. Allt sker automatiskt, och dĂ€rmed Ă€r det jag och mina vĂ€nner, eller kĂ€llor, skriver till varandra skyddat mot tjuvlĂ€sning. (Kryptering av det hĂ€r slaget finns i bĂ„de Facebook Messenger och WhatsApp. Faktum Ă€r att Facebook anvĂ€nder samma krypteringsteknik som i Signal. Men skillnaden Ă€r att i Messenger mĂ„ste man vĂ€lja att aktivera krypteringen. I WhatsApp Ă€r den alltid pĂ„, sedan nĂ„gra Ă„r tillbaka.)
Tillbaka till Dorseys tweet: Han skickade den i onsdags. Och jag har inte kunnat slÀppa den sedan dess.
Jag tror att den i allra högsta grad handlar om Trump.
Ytterligare en relevant utvikning: En del i min frilansverksamhet handlar som ni vet om it-sÀkerhet och digitalt kÀllskydd. Om hur journalister bör och inte bör anvÀnda digitala verktyg för att kÀllor som ska vara hemliga förblir hemliga. Det handlar bland annat om att vÀlja hur man ska ha kontakt med sina kÀllor. Telefon? E-post? Eller kanske direktmeddelanden pÄ Twitter?
Inte det senare, har jag alltid sagt. Vi vet för lite om Twitter som plattform, men ÀndÄ tillrÀckligt mycket, för att det ska vara olÀmpligt. Vi vet att Twitter Àr en centraliserad plattform, dÀr allt som skickas gÄr via företagets egna servrar och lagras dÀr. Det gÀller de öppna twitterflödena, men ocksÄ det som skickas i direktmeddelanden, DM. Vi vet inte hur privata meddelanden lagras. Krypterat? Okrypterat? Vi vet inte vem som har tillgÄng till meddelanden eller nycklar för kryptering. Resultatet av det hÀr Àr att vi inte heller vet vem som kan lÀsa det som skrivs i direktmeddelanden. Vem som helst pÄ Twitter? (Sannnolikt inte, gissar jag.) NÄgra fÄ utvalda? Hur och nÀr lÀmnas sÄnt som skrivs i DM vidare till myndigheter?
Trots alla dessa frÄgetecken ser jag Äterkommande kollegor pÄ smÄ och stora redaktioner runt om i landet leta efter kÀllor pÄ Twitter (och andra sociala medier, ett direktmeddelande pÄ Facebook Àr inte bÀttre i det hÀr sammanhanget). Man beskriver ungefÀr vad researchen och den kommande publiceringen handlar om, vad det Àr för typ av kÀlla man letar efter och lÀgger till (om det Àr ett kÀnsligt Àmne) att kÀllskyddet givetvis gÀller. Att kÀllan fÄr vara hemlig och att journalisten inte kommer att avslöja kÀllan.
Och sen, som kontaktvĂ€g, lĂ€mnas alldeles för ofta tvĂ„ alternativ: âHör av dig pĂ„ min e-postadress journalist@tidning.se eller skicka DM hĂ€r pĂ„ Twitter.â Jag har en uppsjö med skĂ€rmdumpade tweets frĂ„n journalister av just det slaget. Jag brukar anvĂ€nda dem â anonymiserade â nĂ€r jag förelĂ€ser om digitalt kĂ€llskydd. Som exempel pĂ„ hur man /inte/ ska göra nĂ€r man letar efter kĂ€llor som man kan förvĂ€nta sig vill vara anonyma.
Tillbaka till Dorseys tweet igen: Allt detta vet givetvis Dorsey. Att Twitters DM inte Àr ett lÀmpligt val för sÄnt som ska vara hemligt. Och han vet givetvis ocksÄ att den förstÄelsen inte Àr tillrÀckligt utspridd. Att sÄnt som ska vara hemligt ÀndÄ skickas som DM pÄ Twitter, alldeles för ofta.
Signal Àr ingen mikroblogg, inget stort socialt nÀtverk. Ingen direkt konkurrent till Twitter. Men ÀndÄ med en chattfuktion som konkurrerar med en del av det Twitter erbjuder sina anvÀndare.
SĂ„ frĂ„gan som inte lĂ€mnat mig sedan i onsdags Ă€r âVarför skickar Jack ut en rekommendation om att anvĂ€nda Signal?â
Jag tror att svaret gĂ„r att hitta i den rubrik som DN valt i Lördag, och som jag sett otaliga varianter pĂ„ under de senaste veckorna: âTwitter vs Trumpâ.
Jacks rekommendation handlar om hur DM pĂ„ Twitter fungerar, om hur DM pĂ„ Twitter anvĂ€nds och (nu kommer min gissning) om osĂ€kerhet kring hur Trump och hans administration kommer förhĂ„lla sig till Twitters DM i tider med omfattande protester â och framöver.
TvÄ tÀnkbara scenarion: Antingen Àr Dorsey rÀdd för hur Trump kommer att agera i förhÄllande till företaget Twitter och vill förmÄ sÄ mÄnga som möjligt att flytta kÀnslig kommunikation till en tryggare plattform. Eller sÄ vet Dorsey redan vad Trump gör med DM pÄ Twitter. Det sista scenariot Àr det mest konspiratoriska, men det var ju precis den typen av myndighetstillgÄng som mycket av dokumenten som Edward Snowden lÀckte handlade om.
Hursomhelst: Hoppas se fler av er i min kontaktlista i Signal framöver.